Bletchley Park var en viktig plats under andra världskriget då det var Storbritanniens centrum för koddekryptering. Vi gick en guidad tur och fick höra om hur livet hade varit för dem som jobbade där. Det var en duktig guide, och med oss i gruppen hade vi också en man (en väldigt gammal man) som själv hade jobbat där under andra världskriget och som flikade in med intressanta saker!
Tyvärr var guidningen inte så inriktad på hur själva dekrypteringen gick till, så vi hade tänkt att vi skulle få gå fritt lite själva och titta och prova på att dekryptera koder.
Men nej...
Då skulle vi åka vidare till Higgins museum för att äta lunch där och titta på en utställning. Eftersom detta var precis innan lunch så blev både jag och min kära make otroligt sura för att vi inte fick gå mer på Bletchley Park - vi hade ju bara varit där i en och en halv timme! Vi ville ju lära oss att knäcka koder!
Vi visste att vi skulle åka till Higgings museum, men hade trott att vi skulle få betydligt mer tid på Bletchley Park. Vi övervägde att stanna kvar, och sedan ta oss hem på egen hand, men vi åkte ändå med till Bedford (där Higgings museum ligger). Där fick vi en god lunch (en alldeles för liten lunch dock för att mätta min kära makes mage, men detta är ett problem vart vi än går. Som tur var fick vi också en god cheesecake till efterrätt). På lite bättre humör anslöt vi oss till gruppen vid ingången till museet. Där visade det sig att vår arrangör inte hade fixat biljetter till oss, utan att vi fick betala extra för att gå in där. Då blev vi sura igen. Besöket till Higgings museum kändes som att det enbart var för att han som skulle föreställa vår gruppledare ville dit. Jag tyckte att han var dryg och arrogant.
Min kära make och jag gick en promenad och njöt av solen istället.
Nu sitter vi hemma i soffan och tar igen oss. Vi får åka till Bletchley Park en gång till, på egen hand. Någon som vill åka med? Jag lovar att inte bli sur.
jag skulle gärna följa med....men men jobbet du vet ;) kramis
SvaraRadera