Alltså det här med att prata engelska... Jag var riktigt duktig på engelska när jag gick i skolan! Mycket tack vare läraren Hans som var sträng och satte höga krav på en på högstadiet, men oj vad jag lärde mig mycket. Tyvärr så tappar man ju en hel del när man sedan inte använder kunskaperna. Att prata med en person på engelska går bra (oftast i alla fall, såvida inte personen pratar med någon grov dialekt). Likaså att läsa på engelska går bra. Men att prata i telefon på engelska? Ojojoj... det gillar jag inte! Det har blivit några samtal på sista tiden då jag ska boka in tid och datum och rabbla adresser och telefonnummer och födelsedatum... Fy! Mycket lättare om man kan se personen framför sig! Även det här med att skriva mail till olika personer - dels lite mer formella mail till myndigheter och organisationer och sen även mail till kompisar för att bestämma tid för fika. Inte helt lätt! När jag ska skriva mail eller skicka sms till kompisen blir det alldeles för formellt.
Jag fick lära mig brittisk engelska i skolan och har nog alltid sett mig själv som en som pratar som med brittisk accent. Men nja, den bilden har förändrats en del. Jag märker att min engelska har påverkats mycket av dels amerikansk tv och dels av att ha träffat personer från olika delar av världen. Så jag lyssnar på engelska från Indien, Iran, Ryssland, Turkiet, Tyskland, Italien, Frankrike, Spanien och så en och annan från USA och Storbritannien. Vad blir det för engelskt uttal av allt det mån tro?
du är bara för underbar <3
SvaraRadera