Det gick väldigt snabbt och smidigt för mig att få det här jobbet, och jag har hela tiden haft inställningen att det här kan vara roligt att testa på och gillar jag det inte så kan jag sluta och leta efter något annat! Men jag får aldrig glömma hur lyckligt lottad jag är som kan tänka så! I fredags morgon när jag kom till jobbet träffade jag på en man som var i samma grupp som jag vid introduktionsträningen. Han jobbar nattskift. Vi började prata och han berättade då att han har cancer, mycket bättre nu men inte friskförklarad. Han berättade att det här var hans första jobb sedan han blev sjuk och att det var tufft men gick bra. Han berättade också att han hade en son som nu var så glad att pappa jobbade, för då kanske de kunde börja köpa lite leksaker igen...
Den pratstunden glömmer jag aldrig.
Likaså på kvällen när jag satt i kassan kom den hemlöse mannen som alltid står utanför affären och säljer tidningar och skulle handla av mig. Han fick gräva djupt i fickan för att kunna betala för det lilla han ville handla. Han berättade för mig att han kommer från Skottland, men "flyttade" till Cambridge för att vädret är bättre här.
Som sagt, jag känner mig så lyckligt lottad som har en stabil tillvaro, en underbar man som drar med mig på äventyr och en fin, knasig familj som alltid finns där.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar